Mina hundar

För tjugo år sedan fick jag under några veckor, av en tillfällighet, ta hand om en ung pointertik vid namn Hera, då hennes ägare skulle till utlandet och jaga. Efteråt har jag förstått den uppenbara taktiken att låta mig bli kompis med Hera. Hon var en mycket social och livlig varelse som inte var helt färdigdresserad... Starka band byggdes under några veckor och den kloke ägaren överlät hunden på mig.

En trogen jaktkamrat

Hera lärde mig en hel del, och jag lärde mig mycket om dressyr under mina ansträngningar att forma Hera till en duglig jakthund. Hon blev en trogen följeslagare och jaktkamrat som jagade det mesta och som till och med apporterade änder i havet sent på hösten. I mellan doppen fick hon sitta huttrande under husses jaktrock. Hera blev tolv år gammal och sorgen stor vid hennes bortgång.

Parallellt med Hera skaffade jag först en strävhårig taxtik, Kim. Man lär sig efterhand och med Kim gjorde jag ett klassiskt misstag. Hon fick börja jaga alldeles för tidigt. Vid sex månaders ålder jagade hon “rabbis” så det dånade i skogen. Förmodligen var det orsaken till den ovilja att sluta driva som hon utvecklade. Trots att hon var mycket väldresserad och apporterade på kommando, hade hon aldrig någon lust att sluta driva. Många gånger blåste jag frenetiskt i “sittsignal” och efter lång tids letande kunde jag hitta henne sittande mellan ett par granar med ett mycket besviket uttryck. Kim gick nyligen bort. Sina sista år levde hon som en liten drottning hemma hos mina föräldrar.

Spårar med motivation

Under mina studieår i Växjö skaffade jag en wachtelhund, Kanteborgs Erk. Han börjar bli gammal nu, men är pigg och rörlig. Med honom gick jag Brukshundsklubbens lydnadskurs och fick två tvåor på lydnadsprov klass 1. Jag startade honom mest för skoj och för att han var så arbetsvillig. Han har under många år varit en otroligt duktig jaktkompis som driver det mesta i några minuter och drar ned skadat vilt, apporterar allt han orkar bära samt spårar med stor motivation. Jag använder honom ofta som apportör samt vid träning av andra hundar, till exempel för stadgeträning och för att skapa motivation för apportering. Och inkallning med ställande, det fixar han fortfarande!

Rainstone Petit X-Bert, ”Frasse”, var en Petit Basset Griffon Vendeen som hämtades i Västergötland hösten 2005. Han drev kanin, hare, räv och rådjur när tillfälle gavs, men efter olyckliga omständigheter var vi nyligen tvungna att ta bort honom. Frasse var en bestämd liten herre med många roliga egenskaper, och tomrummet efter honom är stort här hemma.

J SE UCH Dickzon, en Kleiner Münsterländer född i oktober 2005, fick jag efter att min tidigare Kleiner Münsterländer Quorum’s Uffe hade blivit påkörd av en bil och dött. Titta gärna på uppfödarens hemsida; www.quorumskennel.se och klicka på “Dickzon”. Dickzon är en riktig ”jaktmaskin”, en viltfinnare med en enorm uthållighet, och jag använder honom till flera olika jaktformer. Dickzon har ett förstapris i ÖKL på jaktprov, och hans egenskapspoäng ligger över rasens medelvärde både på fart (4,0), vidd (3,8), reviering (3,0), följsamhet (3,5) och vattenpassion (3,9). Dickzon är även svensk utställningschampion, och har en kull på Hedängens kennel med den fina tiken SE JCH Hedängens Engla.

Assar är en gul labrador av jakttyp, född i december 2006. Assar är Signes hund och används som apportör och eftersökshund, dock väldigt sparsamt på grund av hans alldeles för stressiga temperament. Vi ger hellre Assar andra arbetsuppgifter, som att hämta mattes tofflor, eller bära upp bag in box-vin från källaren...

J SE UCH Quorum’s Izak är en Kleiner Münsterländer, född i maj 2008. Izak har ett förstapris i viltspår Ökl, och har ett förstapris på odelat jaktprov i Ukl samt ett förstapris på odelat prov i Ökl. Izak är också Svensk Utställningschampion. Att jaga över Izak är alltid ett nöje, han har en stor motor men håller fin kontakt och är väldigt lyhörd.

Meadowlark Pwyll, ”Nisse”, är Signes nya labrador, döpt efter den danska jultomten. Han är född i juni 2009 på kennel Meadowlark (meadowlark.nu). Planen är att Nisse ska arbeta som apportör när han blir äldre. Vi har stora förhoppningar vad gäller Nisse, han är en härlig hund som har mycket fart och glädje i sig.

Vretstugans Nette är familjens nya tillskott. Hon är en strävhårig vorsteh efter heltyska linjer, född i juni 2010.

Se bilder av våra hundar i galleriet.